Fyra månader av läsning

                                                                                                                                                               
































Den läsande människan deschiffrerar små tecken  som blir bilder och röster inuti huvudet.

"--Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.---"

Min läsning senaste månaderna är både nya böcker och omläsning av det jag läst förut. Och det där med att läsa om ... jag vet inte om det är så lyckat egentligen. Ibland rasar stora verk ner från sin piedistal och blir bara en bra bok.

Nja inte har den häftiga berättelsen om byn Macondo och den odödliga Ursula minskat i storhet. Eller hur man nu ska uttrycka det. Texten, bildspråket, fantasterierna forsar fram över sidorna. Magisk realism och gränser för den s.k. verkligheten, förflyttas. Men den här gången läser jag mer in ett politiskt skeende i Latinamerika. Fortfarande pågående inte bara där utan överallt där makten, krigen, politiken, viljan att härska över andra, får styra. Och människorna anpassar sina liv och sina möjligheter utifrån ramarna som krig och maktpositionering tillåter.

Gabriel Garcia Márquez:
Hundra år av ensamhet

Ola Wong har alltid skrivit ögonöppnande krönikor och artiklar från/om Kina.  Denna bok ger ett, om än smalt, nästan hundraårigt svep över kinaliv sett genom Olas farfars ögon. Effektivt språk som ger möjlighet till reflektion över en makalöst expansiv period i ett totalt ogripbart stort land. Och farfaderns och andra människors liv blir bärare av smärta, sorg, besvikelse, kampvilja och ibland också hopp. Kanske också lycka någon gång.



Ola Wong:
No, I´m from Borås

Besatt av önskan att komma till den heliga staden Lhasa. En i flera bemärkelser gränsöverskridande kvinna. Hon vågar göra saker som är helt osannolika.  Bokens titel stämmer dåligt: det är ingen "resa" - hon fotvandrar i fyra månader. Och maten....te med smör är väl kanske drickbart men soppa på inälvor från en jak! Hon lever ett tiggarliv i det då nästan helt slutna Tibet. Intressant att jämföra med alla stora herrar och upptäcktsresanden som snurrar runt under samma tidsperiod (början av 1900-talet) med stora påkostade karavaner. Sven Hedin till exempel. Alexandra D-N vandrar tillsammans med sin adoptivson. That´s it.

Alexandra David-Néel:
En parisiskas resa till Lhasa

Första romanen jag läser på tyska. Och helt möjligt att förstå utan alltför briljanta kunskaper i språket. Jungbusch är ett fattigt bostadområde i Mannheim i sydöstra Tyskland. Detta är berättelsen om några familjers liv från 1900 till 1970. Fattigdom och motgångar men också hoppfullhet.
Numera är Jungbusch lite hippt och en del halvt förfallna gamla byggnader håller på rustas upp för att bli exklusiva bostadsrätter för den som har råd. Den nya tiden.

Nora Noé:
Mitten im Jungbusch

Djupt gripande. Ett språk som både målar dom unga killarnas speciella utsatthet och vilsenhet; men också lyfter en stark allmänmänsklig känsla av ensamhet. Snyggt komponerat romanbygge och en plågsam påminnelse om den tid när hiv och aids smög in och skapade skräck och panik. Jag skäms över hur obegripligt vidrigt flera blev bemötta. Jag gläds över den spirande kärleken som Gardell fångar med knappt hörbara mollackord. Och jag undrar hur långt vi egentligen kommit idag när det gäller hbqt-frågor och möjligheten att fritt välja sitt liv.
Jonas Gardell:
Torka aldrig tårar utan handskar

Har alltid undrat vad det betyder när man säger till unga tjejer eller kvinnor att dom måste ta för sig. Nu undrar jag ännu mer. Trodde nog att "ta-för-sig-världen" för unga tjejer idag inte skulle vara så lik 70-talet. Men kanske har jag någon osynlig moralkonservativ hinna för ögonen som gör att jag inte ser klart. Romanens huvudperson Saga verkar så olycklig. Men Ramqvist är å andra sidan mycket skicklig i lämna värderingarna åt sidan och istället bara låta historien rulla på. Undrar varför jag hela tiden tänker att boken heter: Allt går sönder. Det är ju en helt annan bok.
Karolina Ramqvist:
Alltings början





Nu ska jag se vad litteraturutredningen kommit fram till. Men att stärka bibliotek och hylla bibliotekarier - det måste vara en grundbult.

hem till salu

Några människors liv, ja kanske livsverk, exponeras under en enda dag. Lantbrukarparet kommer aldrig mer tillbaka till sin lilla gård. Allt som mödosamt samlats, köpts, slöjdats, sytts, ska säljas till främmande människor.

Vi spekulanter går runt bland glas, skålar, vaser, verktyg, kläder, böcker, en uppstoppad fågel, motorgräsklippare, gamla träkälkar. Vänder och vrider på deras saker. Värderar, förkastar, hoppas göra fynd.

Tänk om lantbrukarparet vetat att någon okänd person en vacker sommarlördag i juli 2012, skulle betala mer än tusen kronor för deras rosenprydda vykortsalbum, slitet i kanterna med hälsningar från vänner på resa för länge länge sen. Eller att vackert slöjdade träskålar och hemvävda textilier slumpades bort för någon ynka hundralapp.

Själv köpte jag förstås några fina assietter och en liten vas...som jag absolut behövde...

Och ett dussin vackra linneservetter. När jag tittade igenom servettbunten ordentligt upptäckte jag att lantbrukarhustrun aldrig riktigt avslutat sitt handarbete. Så mitt i stygnen och med några knappnålar kvar, stannde hennes arbete upp.

top model och ulvskog

Klassisk härskarteknik.
Marita Ulvskog 60, socialdemokratisk EU-parlamentariker, twittrar om Annie Lööf 28, Centerpartiets partiledare:

"Ny talskrivare åt Annie Lööf? Hjälper tyvärr inte. Trovärdighet noll. Skulle funka i Top Model, inte i verkligheten."

Analys:

1. "Ny talskrivare---". Markerar att Annie Lööf inte skriver sina tal själv.
Visst - det är vanligt med talskrivare men skrivaren tecknar ner det som politikern vill  ha sagt. Kanske med lite mer finess. Kanske med lite tydligare budskap.

Tänkbar tolkning: Ny talskrivare signalerar att det redan har förbrukats någon/några som inte heller de lyckats med sitt skrivande åt partiledaren.
Annie Lööf klarar det inte ENS med ny talskrivare.

2. "Hjälper tyvärr inte". Skulle kunna ha hjälpt under andra omständigheter.

Tänkbar tolkning:
Annie Lööf är ett hopplöst fall.

3. "Trovärdighet noll". Skulle kunna skrivit "ingen trovärdighet". Men får nu med en siffra av låg valör. Mycket låg.

Tänkbar tolkning: 
Annie Lööf är en nolla.

4. "Skulle funka i Top Model, inte i verkligheten". Syftningen oklar men nu vidgas gruppen kvinnor, som dessutom, i Ulvskogs värld inte finns i "verkligheten". Såvitt jag vet är det en tävling med ytterst målmedvetna, hårt arbetande unga kvinnor som kämpar för att kunna uppnå en professionell modellkarriär.

Tänkbar tolkning: Top Model är ett ytligt tävlingsprogram med flamsiga tjejer där det räcker att vara snygg och krumbukta sig framför kameran.
Annie Lööf hade noga valt sin make-up och klänning. Det skulle funka i en ytlig tävlingsvärld som bygger på utseende.

När Ulvskog sedan ska pudla och förklara vad hon menat låter det:

"Riktigt dåligt tal, klichéer, utan glöd. Men att hon är vacker ska hon verkligen inte skyllas för. Dumt av mig."

Inte blev det så mycket bättre. Inget om varför innehållet i talet inte är bra utan istället en känslomarkör: "utan glöd".

Och sällan har utseendet blivit så belastande som här: "--att hon är vacker ska hon verkligen inte skyllas för". Vad betyder det? Annie Lööf kan vara vacker och i så fall är det inte hennes fel - eller - Annie Lööf kan inte skyllas för att vara vacker dvs hon är egentligen inte vacker.

Hur som helst tar sig Ulvskog rätten att värdera och bedöma en yngre politikerkollega utifrån utseendekriterier.

Botten. Mer än botten.

hyllning till entreprenören

Jobbet upptar en stor del av vår vakna tid. Själv är jag tacksam över att ha en anställning -  den tiden i mitt liv när jag kämpade med att frilansa, var en prövning. Entreprenörskap var helt enkelt inte riktigt min grej.

Många är mer eller mindre födda till entreprenörer och skulle aldrig kunna tänka sig att ha någon annan som bossar över sig. Jag är full av beundran för alla som med hjälp av bra idéer kan skapa sina egna jobb.

Så kan jag till exempel känna för dessa mystiska figurer som dyker upp på gator och torg och, antar jag, i brist på annat jobb står blickstilla i timmar för att tjäna lite pengar. Ett udda entreprenörskap...men ändå.

Här börjar arbetsdagen för en entreprenör på Trafalgar Square; en lite tilltufsad riddare kommer till jobbet.

Bygger upp scenen.

Alla förberedelser klara. Silverfärgade pengalådan på plats framför själva performancekonstruktionen. 

Jobbet kan börja.

Timmarna går. Just den här rollfiguren är svår att få uppmärksamhet kring. Han kan ju inte gärna hota förbipasserande med svärdet. Han står mest där med knutna nävar och låter sig tittas på. Försöker leva upp till en slags riddarvärdighet. 

Men äver riddare måste pausa. Svärdet får luta sig mot staketet.

Kroppen behöver tänjas ut efter alla timmars stillastående.

En cigg och lite prat är avkopplande.

Och tröttnar han på det där vaktjobbet går det säkert att få anställning som säkerhetsvakt för någon politiker. Det verkar vara en expanderande bransch.

Parkvälsignelse

Finns det nå't skönare än när det helt otippat dyker upp en liten park? Suset från träd som dämpar  bakgrundsljudet från trafikslamret. Prassel i rabatten bakom min rygg. Råttor? Nej bara en luggsliten ekorre som struttar runt och tigger mat. Jag blundar och tror att jag är någon helt annanstans än mitt inne i London i den lilla parken Russell Square Gardens.

en liten kort semester

Snart semester. Vet inte vilket som är bäst - längtan efter semestern eller själva ledigheten. Men att sitta på en bänk och spana ut över Medelhavet och fundera över praktiskt taget ingenting - det är värt att längta till.

Själv har jag grämt mig lite över att jag i år inte ska ha flera veckor i rad och lite lättsinnigt kunna strö någon vecka än här och än där. Men så ser jag att nya forskningsrön visar att det inte alls är så lyckat med en massa semesterveckor i rad.  Det finns helt enkelt ingen forskning som visar att långa semestrar är bättre för hälsan och välbefinnandet. Till och med kan det vara så att man blir stressad av att ha semester. Ni vet allt som ska göras innan ledigheten och alla förväntningar och må bra-krav och traditioner som ska uppfyllas när de jobbfria dagarna väl är där.

Så då får det räcka att spana ut över Kattegatt till exempel. Dit kan man ta sig lite snabbt.

Allra kortaste semestern kan man ju ha bara lite slött i vilstolen. Se där! Ingen lång och krävande semester som ändå ger tveksam, eller ingen, effekt på välbefinnandet under resten av året. Egentligen går det bra att jobba från vilstolen faktiskt. Så varför krångla med semester?

syrien över smärtgränsen

Plötsligt är det bekväma salongsengagemanget inte möjligt längre.  I september förra året skrev jag om barnen i Aleppo i någon slags förvissning om att det nog inte skulle bli värre. Att världssamfundet, NATO, USA eller Gud själv skulle ingripa.

Fram till för någon månad sedan följde jag noga utvecklingen. Besöken av sändebudet Kofi Annan, FN observatörerna, Ban Ki-Moons fördömanden. Valhänta försiktiga fredsplaner. Försök att få Bashar al-Assads bundsförvanter Ryssland och Kina att ge vika i sitt stöd.

Men det blir bara värre. Min vän i Damaskus sa redan i höstas att Assad laddade för ett inbördeskrig. Och han fick rätt.

Krig är vidrigt. Krig är obegripligt ur ett djupt mänskligt perspektiv. Krig bedrivs av militärer. Eller i alla fall av vuxna. Offren kan i undantagsfall vara civila. Så ungefär ser tankarna om krig ut för den som varit förskonad.

I Syrien används barn som mänskliga sköldar. De mördas inför sina föräldrar och familjer. Barnen lemlästas, torteras och våldtas.

Ögonvittnesskildringarna från Hama, Homs, Damascus, Daraa, Houla är ofattbara i grymhet.

Och jag skäms för mig själv. För jag mäktar för stunden inte ta till mig denna plåga. Jag hoppar över artiklarna i tidningen, byter kanal på teve.

Tänker: Vad nyttar mitt ytliga engagemang till?

Barnen är kärlek, hopp, längtan. Barnen är oskyldiga. Barnen är ljusstrålen in i framtiden. Det finns inga grymmare brott än de som riktas mot barn.

Och världen tittar på. Rädd? Taktisk? Finns ingen olja att hämta?

skåne lite från sidan

Turistkaravaner, nybyggare, lokalpatrioter och alldeles för många sverigedemokrater. Svindlande vackert kulturlandskap, pilevallar, högt seglande glador och böljande fält.
Mäklarkrumbukter med svulstigaste poesin - fenomenala på att marknadsföra med lockrop om skönhet och oemotståndligt skånska hus.

Mitt i allt det sköna finns också lite avskavda sidor, tiden som stannat. Avstannat.

franzens frihet

Snyggt komponerad, fångar säkert både tidsandan och vad som händer i USA. Men ack så stel personteckning och så givna karaktärer. Varje person ska representera en riktning, en ideologi. Den avantgardistiske punkaren (illa nog är han snygg som Gadaffi - så fel det kan bli...)  ska vara radikal och samhällskritisk, men känns till slut bara som en patetisk gammal gnällfarbror. Och fortfarande travar de amerikanska hemmafruarna runt bland muffins och föräldramöten. Det var mer fart på 1970-talet med Marilyn French och Lisa Alther. Nu är det 2012 och bilden av det amerikanska samhället som målas upp är ganska bekant via allehanda medier. Men det som bär igenom hela den ganska vidlyftiga boken (650 sidor) är kärleksstråket och på något sätt är det ändå lite rörande att slutet är lyckligt. Eller ganska i alla fall.

Jonathan Franzen:
Frihet

ny arbetarklass

I tidig arbetarlitteratur far kvinnorna runt och skrubbar och städar och männen sliter i fabriken och alla sjunger Internationalen och demonstrerar och vet vem som är herre och vem som är tjänare. Det finns en klasskamp. Och det är arbetarklassen som driver kampen.

Kampen är avlägsen i de båda romanerna Stål och Yarden. Avståndet mellan den som har och den som inte har desto större.

Stålverket som ett slukande monster. Droger, skit, sanslös utsatthet. En hopplös och våldsam värld -  långt från vår omhuldade italienbild som dryper av olivolja och mozarella. Fattigdom och underklass där möjligheten att resa sig är beroende av skönhet eller förmågan att göra "affärer". I centrum finns Anna och Francesca och deras laddade, kärleksnära och sårbara vänskap. Starka men ändå försvagade i ett skugglandskap vid sidan av den värld som männen äger.
Alla kämpar mot alla på brunnens botten och de som drar i trådarna förblir osynliga.
Silvia Avallone:
Stål

Baklänges klassresa som blir mer smärtsam men skärper intrycken.  En barndom kringflackande med psykiskt sjuk mamma. Utsatt och förnedrad. Böckernas värld öppnar ändå en annan värld. Men att backa tillbaka till fattigdom tydliggör klassmärket. Det är skillnad. Och att vara fattig är något annat än att ha svårt att få pengarna att räcka. Vackert språk bär genom rå verklighet.




Kristian Lundberg:
Yarden

ett år av läsning

Nu är det ett år sedan jag kom igång med den här bloggen Lisaprojekt. 
Oregelbundet har jag skrivit om det som fallit mig in och som jag har tänkt på. Lite dåligt med diciplinen i mitt skrivande är det - med ett undantag: Alla böcker jag läst under året har jag gett en minirecension eller ibland bara en kort kommentar. 

Och för att fira mitt första år i bloggosfären har jag samlat allt det lästa på en endaste sida.

Hurra! Hurra för det skrivna ordet! Känns lika svårt att hylla läsandet som att skriva om kärlek. Blir så lätt pretentiöst eller fyllt av klichéer. Få saker är så luststyrt som läsandet - ja det skulle vara kärleken då...

Här kommer böckerna i den ordning som jag läst - alltså maj 2011 till maj 2012. Varsågod.

Inte alltid lätt att vara stolt europé. Vem i hela världen tar ställning som Robert Fisk?


Robert Fisk:
Det stora kriget för mänskligheten

En liten landremsa med stor betydelse.


Natan Sacher:
The Gaza strip

En bläckfiskdynasti som kostar liv


Aron Lund:
Drömmen om Damaskus

Till minne av en författare som lät orden ta oss i hand för att leda oss in i en annan värld som vi inte visste fanns

Birgitta Trotzig:
De utsatta

"Människorna rör sig stelt på lampskenets teater. Låt dem känna utan ängslan de kamoflerade vingarna och Guds energi hoprullad i mörkret."

Tomas Tranströmer:
Dikter 1954-1978

Oförutsägbar, modern, litterära blinkningar. Stråk av humor och svärta.

Christina Hesselholdt: 

Camilla and the Horse

Framsynt civilisationskritik i bitvis lysande språkdräkt. " Men när otålighetens lavin kommit igång står den inte att hejda. Vi är nästan alla helt förgiftade och kräva alltid mera händelser än vi kräva iakttagelser och tankar."

Harry Martinson:
Den förlorade jaguaren

Om pappan som är stor författare och nära men ändå långt borta. Kärlek, respekt och fascination.

Ulf Lagerkvist:
Den bortvändes ansikte

Kanske som en saga för vuxna. Lite Askungen blandat med vackre prinsen och en klok fe. För mycket av det goda i stolpigt språkbygge.

Muriel Barbery:
Igelkottens elegans

Sorgsen, filosofisk, lätt obehagsskapande. Ett gränslandskap med sköra existenser. Men varför en beskäftig inledning av Boel Westin som klampar in och förstör läsupplevelsen?

Tove Jansson:
Sommarboken

Ofattbar grymhet som ett glödande  brännjärn på huden. Ve den som är född av fel föräldrar, ve den som är född till kvinna.

Salim Barakat:
Järngräshoppan

"För mig är tyget på huvudet inte det stora problemet utan uppdelningen mellan könen och kvinnors ständiga position som andra klassens människor."

Tina Thunander:
Resa i Sharialand

Engagerande och närvarande. Bärs av personligt reflekterande trots avsaknaden av djupare analys.

Catrin Ormestad:
Gaza En kärlekshistoria

Klassamhället cementerat bland annat med benäget bistånd från sossarna. Om adelsflickorna snuvas på sin lagliga arvsrätt borde de väl själva opponera sig.

Björn af Kleen:
Jorden de ärvde

Påträngande bilder av de läskiga typer som sprider dynga och roffar åt sig på andras bekostnad. Intressant skildring av polisernas förhörsteknik. Påklistrad kärlekshistoria.

Jan Guillou:
Tjuvarnas marknad

Iran sett ur perpektivet människorna i ett hus. Delvis vackert och Koranenpoetiskt, delvis förstelnad personteckning med ok av pedagogisk historieredovisning över axlarna.

Kader Abdolah:
Huset vid moskén

Fjäderlätta nedslag i en rörig styrsoppa. Klanderfritt språk  med många omtagningar. Saknas inte cliffhanger.

SOU:
Statens roll i framtidens vård- och omsorgssystem

Sällskapsresa i Nordkorea under sträng bevakning. Obegripligt land med totalkontrollerad, välregisserad yta. Skrämmande, sorgligt. Författarperspektivet vidvinklat och utan pekpinnar.

Magnus Bärtås & Fredrik Ekman:
Alla monster måste dö

Plågsamt vackert språk skapar en flerdimensionell värld. Knivskarp gestaltning av personerna vars liv och tankar är svårförstådda, fantastiska och djupt gripande.

Marie Ndiaye:
Tre starka kvinnor

Zlatans röst i en stark successtory. Driven av talang, vilja, revanschlusta, humor och kärlek. En tuff värld bakom fotbollsspelandet men Zlatan är oemotståndlig. Värdig förebild - allt är möjligt.

David Lagercrantz:
Jag är Zlatan Ibrahimovic

Plötsligt efter ca 280 sidor börjar texten leva. När han ska begrava sin pappa. Innan dess oftast makalösa detaljbeskrivningar som leder ut i ingenting. Döden väcker språket och känslan till liv. Kanske läser jag del 2 också...

Karl Ove Knausgård:
Min kamp

Svenskt 1970-tal i äkta landsbygd med äkta språk. Vackert, smärtsamt och realistiskt. Naturens egna universum som hos Harry Martinson. Jorden, särlingar, suget från andra sidan som hos Birgitta Trotzig. Åkerlappar och stengärdsgårdar som hos Vilhelm Moberg. Jag bor i den världen.

Tomas Bannerhed:
Korparna

En vanlig tisdag dör Joan Didions man vid middagsbordet. De kommer aldrig mer att utbyta några tankar. Fascinerande stark kärlek och gemenskap och under ett sorgeår letar hon ord, bilder, tankar. Men jag undrar var dottern finns. Och just nu vill jag inte läsa om dödens konsekvenser.

Joan Didion:
Ett år av magiskt tänkande

Bitvis skärande suggestiv  skildring av  mobbning - taktiken och resultatet. Rädd varje gång jag vänder blad. Vuxenvärlden ger inget skydd. Havets gåva blir en slags Kristusgestalt som i sig har kärlek och befrielse. Men Vallgren borde jobba med trovärdigheten i sina dialoger.

Carl-Johan Vallgren:
Havsmannen

Läser om älskad bok från längesen. Loella längtar efter pappa och kämpar för sina småbröder och för ett liv i frihet. En realitysaga som inte riktigt hänger ihop men Loella är skön och slutet lyckligt.

Maria Gripe:
Pappa Pellerins dotter

Chic lit i Turkiet inte min grej tänkte jag först. Men en starkt berättad historia med annorlunda feministisk vinkling. Väv med armeniska, amerikanska och turkiska trådar.

Elif Shafalk:
Bastarden från Istanbul

Kroppen som uttryck för identitetsprövande. En rörelse mellan Algeriet och Frankrike, mellan flicka och pojke. Sällan har så korta meningar burit så mycket innehåll. Iakttagande men djupt och nära. Randanmärkning: Det finns inga pojkflickor.

Nina Bouraoui:
Pojkflickan




Ja så hade ett år gått. Men ögonen fortsätter sitt vandrande utefter rad efter rad efter rad efter rad efter....