I tidig arbetarlitteratur far kvinnorna runt och skrubbar och städar och männen sliter i fabriken och alla sjunger Internationalen och demonstrerar och vet vem som är herre och vem som är tjänare. Det finns en klasskamp. Och det är arbetarklassen som driver kampen.
Kampen är avlägsen i de båda romanerna Stål och Yarden. Avståndet mellan den som har och den som inte har desto större.
Stålverket som ett slukande monster. Droger, skit, sanslös utsatthet. En hopplös och våldsam värld - långt från vår omhuldade italienbild som dryper av olivolja och mozarella. Fattigdom och underklass där möjligheten att resa sig är beroende av skönhet eller förmågan att göra "affärer". I centrum finns Anna och Francesca och deras laddade, kärleksnära och sårbara vänskap. Starka men ändå försvagade i ett skugglandskap vid sidan av den värld som männen äger.
Alla kämpar mot alla på brunnens botten och de som drar i trådarna förblir osynliga.
Silvia Avallone:
Stål
Baklänges klassresa som blir mer smärtsam men skärper intrycken. En barndom kringflackande med psykiskt sjuk mamma. Utsatt och förnedrad. Böckernas värld öppnar ändå en annan värld. Men att backa tillbaka till fattigdom tydliggör klassmärket. Det är skillnad. Och att vara fattig är något annat än att ha svårt att få pengarna att räcka. Vackert språk bär genom rå verklighet.
Kristian Lundberg:
Yarden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar