Snyggt komponerad, fångar säkert både tidsandan och vad som händer i USA. Men ack så stel personteckning och så givna karaktärer. Varje person ska representera en riktning, en ideologi. Den avantgardistiske punkaren (illa nog är han snygg som Gadaffi - så fel det kan bli...) ska vara radikal och samhällskritisk, men känns till slut bara som en patetisk gammal gnällfarbror. Och fortfarande travar de amerikanska hemmafruarna runt bland muffins och föräldramöten. Det var mer fart på 1970-talet med Marilyn French och Lisa Alther. Nu är det 2012 och bilden av det amerikanska samhället som målas upp är ganska bekant via allehanda medier. Men det som bär igenom hela
den ganska vidlyftiga boken (650 sidor) är kärleksstråket och på något sätt är det ändå lite rörande att slutet är lyckligt. Eller ganska i alla fall.
Jonathan Franzen:
Frihet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar