Några människors liv, ja kanske livsverk, exponeras under en enda dag. Lantbrukarparet kommer aldrig mer tillbaka till sin lilla gård. Allt som mödosamt samlats, köpts, slöjdats, sytts, ska säljas till främmande människor.
Vi spekulanter går runt bland glas, skålar, vaser, verktyg, kläder, böcker, en uppstoppad fågel, motorgräsklippare, gamla träkälkar. Vänder och vrider på deras saker. Värderar, förkastar, hoppas göra fynd.
Tänk om lantbrukarparet vetat att någon okänd person en vacker sommarlördag i juli 2012, skulle betala mer än tusen kronor för deras rosenprydda vykortsalbum, slitet i kanterna med hälsningar från vänner på resa för länge länge sen. Eller att vackert slöjdade träskålar och hemvävda textilier slumpades bort för någon ynka hundralapp.
Själv köpte jag förstås några fina assietter och en liten vas...som jag absolut behövde...
Och ett dussin vackra linneservetter. När jag tittade igenom servettbunten ordentligt upptäckte jag att lantbrukarhustrun aldrig riktigt avslutat sitt handarbete. Så mitt i stygnen och med några knappnålar kvar, stannde hennes arbete upp.
Det smärtar till i magtrakten när jag läser din text. Jag och mina syskon har ju precis gjort samma sak med våra föräldrars livsverk. Jättefina bilder! /Aase
SvaraRaderaTack Aase, samtidigt som det är smärtsamt får man tänka på att någon annan glädjs åt tingen framöver.
RaderaJa, det var bra, så ska jag tänka. Det känns redan bättre! /Aase
RaderaVilken känsla du får i orden när du skriver. Det blir så verkligt när du skriver på detta sättet. Och i detta har människor levt ohc verkat och dessa saker har haft betydelse, ett liv. Blir nyfiken på din blogg längre bak, måste läsa men kommenterar först.
SvaraRadera