På något sätt är den svenska naturen så överväldigande klorofyllmättad. Vacker och grön och trolsk men nästan tröttsam till slut. Efter att ha åkt runt i Småland och Västergötland känns allt det gröna som att man inte kan andas.
Vad ska man göra med allt det vackra??
Och de där småorterna får mig lätt fylld av panik. Tråkig huvudgata med samma butiker, håglösa människor, stora parkeringsplatser, hamburgerställen.....
För länge se´n arbetade jag på ett litet kommunkontor. Satt och rökte röda Prince och lyssnade på människors problem och delade ut pengar. Det var så sorgligt. Den känslan kommer tillbaka med full kraft.
Sverige är skimrande vackert men också torftigt och olyckligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar