störst av allt är kärleken

Denna sorgens vecka med alla oskyldigt dödade i en vansinnets terrorgärning, har fått mig att tänka mer än någonsin på kärlek. Sällan har icke-våldsmanifestationer fått ett större utrymme. Kärleken har fått sin rättmätiga plats och min beundran för Jens Stoltenberg är stor. Han har med mod och klokskap varit ett fantastiskt föredöme mitt i sin egen sorg och förtvivlan.

Bad i Kattegatt

Bästa badet hitills i år tog jag från denna bryggan. Det ska ganska mycket till för att jag ska bada; det måste helt enkelt vara njutbart från början till slut. Har ingen förståelse för argument av typen: det är så skönt efteråt. Vadå efteråt? Njutningen infaller alltså inte förrän själva handlingen är avslutad. Tja....

korsfararen

Nästan 100 människor dödade i en tragedi utan motstycke i vårt grannland Norge. Ondskefullt och med en iskall planering. Alla söker svar, letar förklaringar i personligheten, i uppväxten, i omständigheterna. Experter intervjuas; psykologer, präster, säkerhetsansvariga, terroristförståsigpåare, politiker, poliser. Men jag har inte sett några journalister som gått ut på gatorna och intervjuat och frågat hur vi, norrmän som svenskar, ser på att det är en uttalat kristen person som står bakom dessa ohyggliga brott. En människa som kallar sig korsfarare och som utifrån kristendomen vill bekämpa islam och det som kallas mångkultur. När islamister begår brott är det självklart att ställa frågan till "standardmuslimen" på gatan, eller till den som har en muslimsk bakgrund i någon form och är helt sekulariserad. Oavsett om man är troende muslim eller bekänner sig till islam förväntas man kunna förklara eller försvara brott som begås i religionens namn.
På samma sätt skulle journalisterna i detta fall, med denne norske korsfarare, söka förklaringar hos den "standardkristne" eller hos oss som kommer från en kristen kulturbakgrund. Alla vi som gärna gifter oss i kyrkan, döper våra barn, firar kristna högtider som jul och påsk.
Kanske skulle man fråga ledaren för det kristdemokratiska partiet som pratat om "verklighetens folk" och som väl borde vara en av samhällets självklara bärare av kristna värderingar.
I fallet med den norske korsfararen och terroristen borde just den partiledaren ha många förklaringar.

expressen idag
mer expressen

shoppa mer och mer och mer

Myrorna har en magnetisk dragningskraft på mig.. Ja alltså inte djuren utan alla fantastiska second hand affärer som finns. Igår när E och jag passerade min favoritmyrorna på Norrtullsgatan frågade jag henne lite försiktigt om hon ville titta in i affären. Hon kom då genast på att mitt förråd av leksaker var lite tunt, så hon nappade direkt på affärsbesök. Och eftersom det är fritt fram att välja en leksak tog det inte lång stund innan hon triumferande kom med en liten docka i en barnbilstol. Rosa plast visserligen men som nya. Och för några tior...

Och även om just den där väskan som jag såg häromdagen och hade tänkt köpa nu inte fanns kvar, så har jag en ständigt pågående köpa - lämna - cirkel på Myrorna:

Heja Frälsningsarmén!!

förlängd sommar

På sommaren brukar jag läsa andra böcker än annars. Förr läste jag gärna deckare med spänningsdriv som verkligen håller kvar koncentrationen i texten.  Minns en semester för länge länge sen, skulle tro det var på 1970-talet, då Schakalen av Frederick Forsyth var totalt uppslukande med en egentligen ganska märklig handling där en yrkesmördare ska ta livet av president de Gaulle. Men jag var fångad och kan fortfarande minnas hur författaren lyckades hålla storyn vid liv genom flera hundra sidor.

Idag läser jag en recension av en ny bok av samme författare.  Magnus Eriksson skriver att F:s ideologiska kökkenmödding av handlingskult och populistiskt politikerförakt borde ha kunnat genererara en del spänning...osv. Hmmm. Tror inte jag kommer att läsa den boken. Om det inte är så att jag vill njuta lite längre av att det är sommar. För recensionen har ett  konstruktivt tips:

"Den som vill förlänga sommaren kan dock ha glädje av boken. Ty den är så tråkig att den får tiden att stå still".

För övrigt finns en ganska ny staty av de Gaulle i Nice, vid Place de la Libération. Undrar hur de tänkte?

riktigt ensam

Ibland känner jag mig lite ensam. Barnen är mer eller mindre utflyttade och lever sina egna liv. Vännerna är spridda för vinden och grannarna umgås jag inte med. Och nu är det mitt i sommaren med semestrar som tar människor kors och tvärs och mina mostrar börjar gamla och själv går man ju inte gärna ut på krogen. Ja ni vet hur det är.

Då tänker jag på Sven Hedins bok Scoutliv i Tibet.  Hedin var en klassisk upptäcktsresande som utforskade stora delar av Tibet och Centralasien under slutet av 1800-talet och han gjorde sin sista expedition i mitten av 1930-talet.  Han var också beundrare av Hitler, tysklandsvän och sannolikt även nazist.

August Strindberg var inte så förtjust i Sven Hedin. I Tal till nationen säger han om Hedin:
"Allt som allt: Hedin har icke upptäckt några nya länder och han har sannolikt icke varit i Lhassa. Att han kartlagt trakter som alltid varit kända och genomströvade, den äran kunde han ha delat med en lantmätare. --- svenska nationen behöver icke samlas, och riddarhuset icke öppna sina murkna portar för Sven Hedin. Att han verkligen gjort sina resor har ingen betvivlat, men, det humbugsartade ligger i det att han låter fira sig som om han upptäckt Amerika."

Ja alltså - Hedin är inte en person att hylla men däremot är jag fascinerad av hans resor och alla böcker han skrev. (Vilka kan anlyseras ur allehanda perspektiv MEN det var inte det jag tänkte på nu).

Åter till Scoutliv i Tibet. Där berättar Hedin om hur munkar kan välja att avlägga ett bindande löfte om att för alltid gå in i mörkret för att på så vis uppnå Nirvana. Munken blir efter en förberedelsetid inmurad i en grotta för att sedan aldrig mer se dagens ljus.
Hedin skriver:

"Då är han ensam och skall aldrig höra ljudet av en mänsklig stämma, blott det instängda ekot av sin egen. Men då han läser sina böner skall ingen finnas som lyssnar, och då han ropar skall ingen svara."

Varje dag skjuter de andra munkarna in en skål mat genom en springa i muren. När skålen har stått orörd i sex dagar anses munken död och grottan bryts upp. Det finns munkar som tillbringat fyrtio år inmurade.

Det finns olika slags ensamhet.

Monika Fagerholm skriver om ensamhetens litteratur 

svulstigt

På något sätt är den svenska naturen så överväldigande klorofyllmättad. Vacker och grön och trolsk men nästan tröttsam till slut. Efter att ha åkt runt i Småland och Västergötland känns allt det gröna som att man inte kan andas.
Vad ska man göra med allt det vackra?? 
Och de där småorterna får mig lätt fylld av panik. Tråkig huvudgata med samma butiker, håglösa människor, stora parkeringsplatser, hamburgerställen.....
För länge se´n arbetade jag på ett litet kommunkontor. Satt och rökte röda Prince och lyssnade på människors problem och delade ut pengar. Det var så sorgligt. Den känslan kommer tillbaka med full kraft.
Sverige är skimrande vackert men också torftigt och olyckligt.

aborter igen och igen

Till morgonkaffet tvingas jag idag läsa Paulina Neudings beskäftiga åsikter om aborter. Hon reflekterar över att Sverige har jämförelsevis höga abortsiffror, drygt 35000 per år, och jag kan hålla med om att det är onödigt höga siffror. Ledarskribenten jämför med Ryssland som har ännu fler aborter och drar slutsatsen att det är ett "arv från kommunismen, när tillgången på preventivmedel var dålig och aborter bagatelliserades av myndigheterna".

Skribenten TROR inte att det kan bero på att Sverige har dålig sexualupplysning utan det handlar om att  "de etiska problem som aborter aktualiserar bagatelliseras" och att varje avbruten graviditet i första hand är "en symbol för kvinnors frigörelse".

Det finns många sammanhang i livet då vi är utlämnade till vad vi tror. Eller vad andra tror. Tron är ofta en ganska bräcklig konstruktion. Men just i det här fallet behöver vi inte förlita oss till tron. Det behöver heller inte Paulina Neuding göra. För är det något som forskning de senaste åren har visat, så är det vilken avgörande betydelse förebyggande arbete och kunskapsförmedling har när det gäller ungdomars sexualitet och förmåga att på ett klokt sätt lära sig att ta ansvar. Till exempel skulle bättre sexualundervisning i skolan utan tvekan ge fler ungdomar som hade modet att använda kondom. Och skyddar man sig blir man sannolikt inte gravid.
Det finns oceaner av förebyggande arbete att bedriva och de politiker som vågar satsa pengar på sådant skulle kunna "räkna hem" det arbetet både i abortstatistik och annat. Men det låter sig inte göras på en mandatperiod kanske och då blir det lite svårsmält...
Lättare att då att göra det till en grumlig ideologisk fråga och antyda en slapp etisk hållning ("bagatelliseras"). Ansträngda brösttoner istället för att visa konkret handlingskraft utifrån kunskap som redan finns.

Och det där med kvinnans frigörelse blir ju skrattretande år 2011. Kom igen Paulina Neuding! Den retoriken trodde jag förpassats i malpåse för decennier sedan...

Elise Ottesen-Jensen drömde om att alla barn som föds skulle vara välkomna. Det är väl fortfarande en dröm att värna om.

volvolycka

Tänk att det stod en röd Amazon precis utanför min port i morse! Förstår inte att jag kan känna sådan lycka över att se ett gammalt plåtschabrak från 1960-talet.