AIK i parken

En svag doft av lavendel passerar näsan och kaffet är snart urdrucket. Min balkong är en oas där jag kan  sitta och titta på den rosa pelargonian och den lila, buskiga isopen. För några sekunder är jag tillbaka i min barndoms trädgård och allt är idyll. Genom balkongräcket ser jag några barn i sandlådan på gården och om jag anstränger mig kan jag höra föräldrarnas mummel.
Men nu hör jag något annat. Ett rytmiskt avgrundsvrål stiger mot skyn över hustaken och ger ett obehagligt eko. Aha, de käcka fotbollsgrabbarna laddar inför en match kanske? Kollar snabbt i tidningen, jodå AIK-pojkarna ska möta några skånepågar. Det betyder att en stor skock vrålande och supande AIKare har ockuperat Vasaparken. Bengaliska eldar dånar och ryker, polisbilar och ambulanser cirklar runt med blåljuset på och barnfamiljerna har retirerat till tryggare kvarter.
Det är en sommarsöndag i en park i konungariket Sverige.
Jag sitter kvar på min balkong.