närgången på stranden

När jag låg på stranden och läste höll den här läskiga duvan på att attackera mig. Hur gränslösa som helst trippar dom bara närmre och närmre. Stöddiga liksom.

fransk revy: cours saleya i nice

Finns en förfinad kultur, en självklarhet i att nationens värden bildar en skir men ändå intellektuell aura runt allt som är franskt. Ingen behöver skämmas över att vara intellektuell och Jante har aldrig varit i närheten av  Frankrike. Jante bor inte där. Det är vackert, sofistikerat, passionerat och förföriskt.  Det är djupsinniga samtal, utsökta viner och delikat mat.
Men i allt detta finns eko av något annat. Av den andre. Av det koloniserande, förtryckande och förhatliga Frankrike. I Mellanöstern, i Vietnam,  i Algeriet, Gabon, Haiti....

På väg till stranden går jag en sväng bland marknadsstånden på Cours Saleya. Plötsligt ramlar några fragment, lite marknadsföring, ihop till en suddig bild av ett land.
Litteratur i vackra band.
Silverbestick.
Krigsreliker, hjälmar, symboler för makt.
Masker av den andre, några troféer hemförda och exponerade på en solig marknad i Nice en alldeles vanlig måndag i juni.

drömmar i ett skyltfönster

På väg till lägenheten där min vän i Nice bor, passerar man ett stort skyltfönster med små hundvalpar av olika sorter. Och ibland finns det kattungar också. Tror att dom har det ganska bra. Ofta är det full rulle med lek och kiv och spring runt i spånet som dom lever i. Ibland verkar dom deprimerade. Kanske har bästa vännen blivit såld till en lycklig fransk liten flicka eller pojke. Men just idag verkar det bara som att det lilla valphuvudet är fullt med vackra drömmar.

kommunikation på place massena

Sju kontinenter som kommunicerar lyser varje kväll över Place Massena i Nice. Jag är helt förälskad i dom lite svala personerna som högt över oss andra långsamt byter färg. Det blåa blir lila som blir rosa som blir rött som blir...
De följer varann och färgen blir utbytt men blir i nästa sekund den andres. Värdigt, långsamt.
Så kunde ett ständigt pågående samtal finnas mellan kontinenter, stater, presidenter, maktägare. Men det finns inte. Eller bygger på helt andra premisser. Stark, starkare, starkast. Makt, ägande.
Så tänkte inte den katalanske konstnären Jaume Plensa lyckligtvis.

det franska

Själen rör sig fritt mellan himmel och hav. Enkelt.

det finska

I Finland kan dom det där med design. Allt exponerat på Helsinki airport - Tjocka blodröda karamellskålar, rökfärgade böljande tulpanvaser, skojfriska mönster och färger på klänningar i 60-talsmodeller. Vackra snapsflaskor (finns det något som heter så?) med rönnbär och hjortron och tranbär. Men så kommer jag till det oundvikliga: Mumintrollsnästet. Jag huttrar till. Så vackra böcker och fina muggar och servetter och bärkassar och...Men det är något hos den där familjen som skrämmer mig. Skogen där dom bor kanske eller den ödsliga, melankoliska luften runt omkring. Förresten vet jag inte alls var den där familjen bor när jag tänker efter. Har glömt hela storyn faktiskt trots att jag läst för mina små barn om Knyttet och My och den där tjocka pappan. Vet att det är GOD litteratur men det där svårmodet och den där arga lilla My blir liksom för tungt att bära.
Men Tove Jansson ger jag inte upp. Bara dom där rundnätta barbapappa-look alike. Så nu ska jag läsa Sommarboken.

klädkod

På den här bilden är jag 10 år. Förstod jag redan då att kavajen är ett tecken på att man får inträde i mannens värld? Och att det gäller att ha en seriös framtoning för att bli tagen på allvar? Hatten har jag kvar - den ligger överst i min bokhylla.

Ny teknik - gamla minnen

Nu har jag köpt en scanner för negativ. Och för alla mina diabilder. Det är så spännande att jag i flera dagar bara varit glad över att jag äger en så otrolig apparat. Den är inte uppackad och installerad. Först måste jag ju leta reda på alla gamla foton så i kväll har jag grävt mig in i mitt överfulla källarförråd för att hitta foton. Efter mycket krångel lyckades jag lokalisera alla bilder i en igenklistrad kartong längst ner under allt julpynt och gamla filtar o täcken som jag har (Varför??) Men jag hittade också flera av mina barnböcker som jag undrat över var de tagit vägen. När jag fyllde 5 år fick jag i present "Lilibet cirkusbarn" av min kusin Kicki. (Ja hon var ju då bara 3 år så det var väl hennes omtänksamma föräldrar som valde boken till mig förstås...) Astrid Lindgren har skrivit och Anna Riwkin-Brick har fotat. Och jag känner fortfarande hur jag kliver rakt in i cirkusvärlden och det livet Lilibet lever. Hon leker med sina kompisar och drömmer om att bli cirkusryttarinna. Mitt liv på gården på landet och mina fantasier och min vardag var egentligen inte så annorlunda. Tyckte jag då. Vi var på det hela taget ganska lika. Undrar om hon blev cirkusryttarinna?

Lilibet

Jag

Polisen i Göteborg

Ser Uppdrag granskning som intervjuar Hannes Westberg, killen som sköts av en polis på Vasagatan i Göteborg juni 2001. De visar också filmer och vi får lyssna på inspelningar av vad poliserna sa. Och även om jag inser att det finns personer här som tycker det är lite häftigt att kasta gatstenar och bråka med poliser -  så är det alldeles förfärligt. En polisinsats som är tafflig och amatörmässig, oplanerad och med en polisledning som borde ha förpassats till helt andra arbetsuppgifter efter allt som hände. Poliserna skjuter rakt in i en folkmassa på öppen gata. De förfalskar bevismaterial.  Och när de ska leta efter beväpnade tyska terrorister som de tror finns på Schillerska, då låter de en ensam vaktmästare gå före och låsa upp dörrar. Innan dess har de under kränkande former beordrat en grupp ungdomar att lägga sig på mage ute på skolgården. Osv osv.
Hannes Westberg var 19 år och var nära att mista sitt liv. Han har nu ingen mjälte och bara en njure. Han liksom flera andra av aktivisterna dömdes och straffades. Såvitt jag vet blev det inga efterräkningar för poliserna. Skrämmande. Och den polis som intervjuas i programmet är så självgod och stöddig att man baxnar.
Själv kommer jag väl ihåg valåret 1991 när nazisterna hade fått demonstrationstillstånd på första maj och stod uppradade framför Feskekörkan i Göteborg. Där på andra sidan kanalen stod de med sina flaggor och symboler. Med polisbevakning som säkrade deras rätt att demonstrera. Lugnt och fint.

Vad händer med skrivbordet?

Förra veckan fick jag ett nytt rum på jobbet. Mitt skrivbord var blankpolerat och min tanke klar. Vad hände?

55200 kvadratmeter varuhus

Parkerar hyrbilen på en ruta där man får stå 15 minuter. Inget problem. Ska bara springa in och hämta en hylla, vet exakt hur den ser ut. Oj så långt till ingången på det stösta varuhuset när man parkerar nära utgången. Folket strömmar in och det är söndag och högmässotid även i Mammons palats. Uppför de breda breda rulltrapporna.  Förvirringen brakar lös. Behöver jag kanske servetter? Rosa som är prissänkta från 19kr till 15kr. Nej, ingen färg som passar.  Gul kasse att bära i? Nej jag ska ju bara hämta en hylla. Borde jag ha en varukorg kanske? Ser mig runt. Inga varukorgar i sikte. Bättre att direkt gå på hyllan. Finns säkert i Tag-själv-lagret. Men hur veta nummer på hylla och fack? Måste hitta en informationsdisk. Oj så bra datorväskor, vore bra att ha. Frågar efter informationsdisk. - Finns inne i rotundan.  Vänliga damen plockar upp nya innetofflor. Frotté, roliga färger, 29kr. Hur kommer jag in i rotundan? Går ett halvt varv runt och nu har det snart gått 15minuter sen jag parkerade bilen på 15minuters parkeringen. Lämnar  informationsdisken med lapp och nummer på hylla och fack. Tre rulltrappor senare. Värmeljus? Fel årstid. Åhh så billiga fleeceplädar. Vore snyggare än den chockladfläckiga ullpläden hemma. Äntligen rätt våningsplan. Köksavdelningen. Borde ha en fräschare stekpanna, min är så rispig i botten. Nä jag har ingen gul kasse, för svårt att bära. Men oj! En salladsslunga. Bara 39kr. Kastade nyss den jag köpte i Italien som redan var sprucken när den kom ur resväskan. Men salladsslunga? Behöver jag verkligen det? Salladsslungan under armen. Nya förvaringsburkar i plast? Men här!! Energisnåla glödlampor. Olika storlekar, perfekt. Rotar runt i korgarna. Fyra paket med glödlampor - det behöver jag. Nu akut med gul bärkasse. Hittar kasse. Gardiner - borde jag inte ha mer heltäckande gardiner i sovrummet? Snygga gröna. Skulle sova bättre - absolut. Men lite dyra... Nu har det gått 35minuter. Småspringer vidare. Ett litet doftljus ändå...Hittar rätt fack och min hylla. Uhh så tung, borde haft en vagn. Fina balkongväxter - sååå billigt. Nä redan trångt på balkongen. Genom kassan  med hylla, salladsslunga, doftljus, glödlampor. Och några plastskärbrädor. Har saknat det länge...
Det har gått 55minuter.
Högmässan är slut.

AIK i parken

En svag doft av lavendel passerar näsan och kaffet är snart urdrucket. Min balkong är en oas där jag kan  sitta och titta på den rosa pelargonian och den lila, buskiga isopen. För några sekunder är jag tillbaka i min barndoms trädgård och allt är idyll. Genom balkongräcket ser jag några barn i sandlådan på gården och om jag anstränger mig kan jag höra föräldrarnas mummel.
Men nu hör jag något annat. Ett rytmiskt avgrundsvrål stiger mot skyn över hustaken och ger ett obehagligt eko. Aha, de käcka fotbollsgrabbarna laddar inför en match kanske? Kollar snabbt i tidningen, jodå AIK-pojkarna ska möta några skånepågar. Det betyder att en stor skock vrålande och supande AIKare har ockuperat Vasaparken. Bengaliska eldar dånar och ryker, polisbilar och ambulanser cirklar runt med blåljuset på och barnfamiljerna har retirerat till tryggare kvarter.
Det är en sommarsöndag i en park i konungariket Sverige.
Jag sitter kvar på min balkong.

Cykelhjälm

Förstår inte varför det är så svårt att sätta på cykelhjälmen. Den hänger så fint och vippar på styret. Kanske inbillar jag mig att om det händer något så hinner jag SNABBT kasta på den. Och knäppa spännet under hakan. Så räddar jag innehållet i min absolut mest påkostade investering. Handlar om flera hundratusen. Kanske bortåt en miljon. Ja när jag börjar räkna på förlorad arbetsinkomst under studietiden, kursbõcker, studielån...då blir det kanske ändå så att jag snart får på hjälmen. Direkt när jag börjar cykla.

För 31 år sedan

För exakt 31 år sedan spelade jag Bondespelet på kvällen. Minns inte att det var särskilt kul eller vad det egentligen går ut på. Har för mig att Alex Haleys bok Rötter gick som serie på teve. Och vi hade en gammal skruttig Peugeot 504 med automatväxel där bensinmätaren var trasig så rätt var det var så stannade bilen och tanken var tom. Diana Ross hade nyss kommit ut med en LP; Upside down. Lila färg var på modet och nyrenoverade lägenheter hade tapeter med medaljonger. Hemmen fylldes med blåådriga furumöbler, Annalampor och Höganäskrus. Vi hade nyss röstat mot kärnkraften och blev besegrade av någon feg sossevariant med "lite kärnkraft nu så tar vi bort den sen".

Inom några timmar skulle mitt första lilla barn komma till världen, just efter den där kvällen då vi spelade Bondespelet. Och livet tog en helt ny vändning.

Nöjd

Cyklar till jobbet:14minuter
Cyklar hem från jobbet: 12minuter
Cyklar till Djurgårdsbrunnskanalen:  25 minuter
Promenerar runt Djurgården tillsammans med flera tusen andra: 45 minuter
Anmäler mig som blodgivare: skriver på sanningsförsäkran om mitt leverne
Cyklar hem: 32 minuter

Damaskusshopping

Fortfarande uppfylld av resan i Syrien - det vackra och välkomnande. I affärskvarteren kring citadellet fanns allt att köpa; kameltillbehör, brudklänningar, olivtvålar, kryddblandningar som mals med precis de kryddor man vill ha, nyslaktat får med alla tänkbara delar, mosaikplattor, nötter. Du kan få din väska lagad av skräddaren direkt på gatan, dricka turkiskt kaffe eller nypressade jordgubbar och apelsiner. Eller bara vandra runt och lyssna på alla ljud; böneutroparen, bilar, motorcyklar, ständigt pågående samtal.

Att skriva

Otroligt stolt över att jag helt by myself fixat en egen blogg, är ju inte världens mest tekniska person precis. Men inser nu att det kräver att jag skriver också. Väldigt lätt att vandra runt och tycka hit och dit om ditten och datten. Men skrivandet kräver något annat. Tror jag. Och precis så slutade min ganska misslyckade frilanskarriär som journalist. Tankarna kanar runt utan att få fäste. Men detta är något annat. Eller hur?

Himmel över Stockholm

Himlahändelser

Slumpbild 3

Stannade nog med cykeln & skulle kolla klockan på mobilen

Reinfeldt pratar skit

"Vi är där med det som är relevant - det som gör skillnad".  Säger Reinfeldt och ser förståndig ut. Vilken skillnad gör Sverige i en FN-understödd Natoinsats i Libyen? Det verkar ändå inget hända som hjälper det libyiska folket. Den pretentiösa västerländska hållningen är påfrestande. Som att vi vet bättre. Som att vi nu helt plötsligt har något att komma med.