Häromdagen fick jag en klick surdeg och av den tänkte jag så baka ett bröd. Med ett knapphändigt recept på en papperslapp började jag baka. Eller rättare sagt fick jag först springa till affären och köpa mjöl och linfrökross. Sen kom jag i gång. Ner med halva surdegsklicken i en bunke, på med mjöl och vatten och krosset (och lite rapsolja var det nog också) och in med det hela i kylen. Ja i kylen skulle det kunna stå över natten och jag ville ju gärna spara lite tid och komma igång direkt på morgonen.
Yrvaken upp och ut med degen ur kylen...vad var det nu..den skulle vikas i bunken? Vikas i bunken? Hur ska det gå till. Googlar och hittar genast ett youtubeklipp med en pigg ung man som är ute på bilresa, kommer på att den medhavda surdegen just vid en bestämd tidpunkt ska vikas, stannar bilen, tar fram degbunken med fluffig deg, väter fingrarna i en snödriva bredvid bilen, viker degen (ja han skrapar lite på ena kanten) och så samma procedur ett par gånger till. Sen in med degbunken i bilen och iväg.
Ja så börjar jag en räcka av vikningsarbete med bestämda tidsintervall och inser plötsligt att tidsschemat håller på att spricka. Lördagen ska också innehålla bio och nu blir det riktigt nervöst. Ska jag låta degen jäsa lite för kort tid för att få in brödet i ugnen eller? Googlar igen. Får hundratusentals träffar och inser nu alltmer att jag börjar närma mig en sekt - "visombarabakarmedsurdegssekten". Surfar runt lite och låter mig fångas i enastående, detaljerade beskrivningar kring surdegshantering och surdegsbakande.
Degklicken ska matas (16700 träffar) och bara för denna sysselsättning (man fyller på med en sked mjöl och en sked vatten) finns oändliga teorier, rapporter om olika försök, detaljer kring proportioner (typ 247gr fint ljusbrunt ekologiskt stenmalet rågmjöl, 36cl vatten, en smula osv...), råd om alternativa tillvägagångssätt, kemiska analyser, filosofiska spekulationer.
Och jag hittar analyser kring genus, snobberi, Jesus som välsignar brödet, lyriska hyllningar, recept, historiska faktatexter.
Det finns till och med ett surdegshotell här i stan. Hur har jag kunnat missa det?
Bakande upphöjt till kult. En nymanlig arena.
Surdegsbakandet kanske kommer att förnya den ekonomiska debatten. Bidra till att synliggöra det som tidigare inte räknats till produktivt arbete. Läs Katrine Kielos i Bang eller hennes nya bok om microekonomi.
Men mitt bröd då? Jodå, efter mycket krånglande och flera misstag - degklutten i kylen skulle t.ex. ha blivit varm innan jag använde den - så blev det ett hyfsat gott bröd. Visserligen lite ojäst och lite för hårt bakat.
Det gick att äta även om jag nog kan tycka att det saknade det där speciella som jag förväntat mig efter allt ståhej jag läst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar