var finns det en råttfångare?

Nu är det stegräkningstider. Hur gör man för att på EN ENDA DAG få ihop 19 420 steg? Och ändå jobba på kontor. Kanske umgås lite med familjen. Sitta och slappa framför teven eller datorn. Sova några timmar. Fattar ni - nästan 20 000 steg ändå. Jag känner sådana personer.

Själv hittar jag på extra ärenden i källaren för att få springa i trapporna en gång till, går naturligtvis till och från jobbet, småtrampar lite på stället när jag pratar med folk (ja det ser en smula märkligt ut) och trots all denna möda får jag ihop dryga 7000 steg.

Ja i förrgår blev det visst 8364. Men det kostade på. När jag på kvällskvisten hasade runt i köket insåg jag plötsligt att här krävdes krafttag för att få upp stegantalet. Ut på kvällspromenad helt enkelt.

Nu råkar jag bo mitt i stan. Nära till allt. Fullt med trevliga affärer, fik, restauranger. Nära den fina Vasaparken med promenadvägar kors och tvärs och gulliga små buskage och planteringar. Jag har alltid varit lite mörkrädd men den här parken är upplyst och inbjudande i stort sett dygnet runt (Ja förutom när galna AIK-huliganer ockuperar parken men det är en annan historia).
Så här skulle man tryggt kunna vandra runt och öka på siffrorna på stegräknaren och samtidigt höra träden susa. Om det inte vore för RÅTTORNA.

Parken kryllar av bruna, långsvansade, närgångna råttor. De rör sig runt i flock, i par eller ensamma. När J och jag passerade en kväll hoppade en stor råtta rakt ur en papperskorg (hur tar den sig upp? slätt metallhölje ca 1 meter över marken?) En annan kväll gjorde två råttor mystiska krumsprång runt en trädstam ett par meter framför mina fötter. På lekplatsen som på dagtid befolkas av små barn, rör sig råttorna ogenerat under bänkar och springer runt lite som de behagar.

Och just den här kvällen när jag skulle förbättra min position i stegräkningstävlingen, smög en listig råttkrake runt stenmuren redan innan jag kom in i parken. Ja inte blev det så många extra steg där inte.

Till och med på den fina Handelshögskolan har råttorna markerat revir. De nöjer sig alltså inte med att vara utomhus i fina parker och springa på gatorna utan tar sig in i husen.

Och på sjukhuset där vi ska tas om hand och bli vårdade. Där finns det också RÅTTOR.

På något sätt känns det som naturens seger över kulturen. Vi människor ska aldrig känna oss för säkra. Naturkrafterna kan när de vill ta kommandot och tränga igenom den bräckliga ytan av civilisation som så lätt krackelerar.

Obs! det är inte jag på fotot.