En bra chef känns igen på språket. Likaså en mindre bra. Jag lovar. Ur chefens mun kommer vissa mantra som någon strateg, bisittare, supporterklubb, konsult, låter chefen tro är omistliga. Snart börjar man undra vem som ska övertygas. Medarbetare? Andra chefer? Aktieägare? Uppdragsgivare? Journalister?
Varningsflagg 1: Vissa ord som saknar riktigt innehåll återkommer ständigt.
Typ när chefen själv säger: "Jag är tydlig. Jag tar fram tydliga regler". Jaha ja. Sån´t tror man ju visar sig i riktiga livet eller? Det är väl knappast en varudeklaration. Och ligger det inte i sakens natur att regler är tydliga? Annars är det väl inte en regel utan nå´t annat??
Varningsflagg 2: Användandet av idiomatiska uttryck som....liksom ger fel signal.
"Vi på den här enheten/funktionen/avdelningen ska stå för moroten och piskan". Ett klassiskt uttryck som användes av Churchill 1943 när han under kriget skulle bekämpa italienarna. Och flitigt använt av Sverigedemokraterna när de deklarerar hur de ska få muslimerna att återvända till sina hemländer och verkligen förstå att här i Sverige kan de minsann inte leva som de vill.
Och vad säger det egentligen: den dumma åsnan ska lunka framåt mot en morot som hänger framför på en stång - ouppnåelig. Modern managementforskning har för länge sedan dömt ut den drivkraften som en metod för att skapa motivation och förändring i en organisation.
Varningsflagg 3: Deklarationer om att "här är det högt i tak".
Oj oj oj, då är det alltså något som medarbetare och anställda är ovetande om? Takhöjden märks liksom inte. Man hukar runt och undrar varför det inte går att räta på ryggen.
Varningsflagg 4: Konsulter som pratar gallimatias.
En bra chef är en klok person. En klok person lämnar inte över rodret till konsulter som snabbt skummat igenom någon populärvetenskaplig skrift inom till exempel grekisk mytologi och sedan låtsas bildade och använder den fluffiga kunskapen som täckmantel för en pseudopsykologisk metod. Och därtill tjänar hiskeliga pengar och slänger sig runt i taxi från det ena åsnan till den andra...eller hur var det nu det hängde ihop?
Förresten läste jag om att Marie-Louise Ekman rankats som Sveriges bästa chef. Det kan inte vara ett lätt uppdrag att förändra en sådan gammal betongkloss (om än förgylld..) som Dramaten. Med så många egensinniga och självgående medarbetare. Ändå kännetecknas hon av lyhördhet, en stor omtanke om medarbetare, förmåga att entusiasmera och en stor arbetskapacitet.
Och en del chefer är inte lika bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar