rapporter från helvetet

Vinstgivande åldringsvård skulle väl inte vara något problem om viljan att skapa omsorgsformer och omhändertagande av högsta kvalitet var drivkraften. Men den inbyggda problematiken med att tjäna pengar är att det tycks skapa ett begär. Efter mer pengar.
Vem vill varje dag få nya rapporter från helvetet om att någon tvingas ensam vaka in sin död framför teven, att kissblöjorna ska vägas för att utnyttjas maximalt, att personalen tiger av rädsla för att bli av med sitt jobb?

Jag tillhör inte dom som i alla lägen säger att det var bättre förr, men det kan inte vara rimligt att vi i ett överflödssamhälle med alltfler allt mer förmögna människor, inte kan ge en värdig och högklassig omsorg till våra gamla. Det är ett politiskt svammel om valfrihet kombinerat med en övertro på att fler regler och lagar ger en annan människosyn och skapar förutsättningar för ett anständigt liv. Fan tro´t.  Alla vet att det inte bara handlar om att kontrollera mer eller att ett enda företag brister. Det handlar om så mycket mer.

Alla skyller på alla, kommunerna fortsätter låtsas att de kan upphandla bästa tänkbara tjänster och några girigbukar gnuggar händerna och låter monstruösa pengasummor samlas på konton här och var. Varifrån kommer pengarna? Är detta det land där politikerna i åratal trumpetat Vård och omsorg, Vård och omsorg, Vård och omsorg, så fort det är dags att börja prassla med valsedlarna. Och sen då?

I Nässlorna blomma av Harry Martinson skickas den lille pojken Martin runt i socknen. Utackorderingen går till så att han får flytta till den familj som är beredd att ta emot honom för lägst summa pengar. Efter flera års kringflackande hamnar han vid elva års ålder på fattighuset tillsammans med kommunens gamlingar.
Det där är förstås väldigt länge sen. Hundra år eller så. Och jag tror inte att socknens bönder gjorde sig några stora pengar på att hysa fattighjon. Så visst är det annorlunda. Idag går det att tjäna pengar på undermåligt omhändertagande. Stora pengar.

Min mormor blev nästan 90 år. Hon visste mycket om den tid då nässlorna blommade och lille Martin skickades runt till den som betalade minst. Jag är väldigt glad att hon inte behöver veta att historien upprepar sig år 2011.