kungens lilla piga möter lort-sverige

När jag var barn sjöng vi en sång som hette Kungens lilla piga. Alltid hade hon brått för det var så mycket stök och "hon ska skura trappan och hon ska skura golv, och hon ska bära slask och ved och vatten" men det gick så bra allting för hon hade ett så strålande humör.

Lika glad är ju kanske inte Askungen men arbetsbeskrivningen är glasklar:
"Hela dan får hon arbeta, hon får jobba hon får streta,
putsa, diska, tvätta, damma,
varje dag är det detsamma.
Där hon putsar, här hon sopar, så snart dom inte ropar.
Det är ju hon som knogar, tills hon blir alldeles virrig, darrig, stirrig."

Ja och sen kommer ju fina klänningen och prinsen och balen och allt det där så att hon slipper det förfärliga städandet.

Värre blev det sedan med Simone de Beauvoir som tyckte att få uppgifter så mycket påminde om Sisyfos straff som hushållsarbete. Samma dag ut och dag in: "...jaga dammråttor i mörkret under skåpen, det är att hejda döden men också att förneka livet.."

Och det glättiga städandet har absolut nått vägs ände i Maja Eklöfs Rapport från en skurhink, som kom i början av 1970-talet-en rapport från en outbildad, sliten, lågavlönade ensamstående mamma och städerska.

Så småningom gjordes hopplösa försök att transformera städandet till en mer accepterad och professionell sysselsättning, så blev städerskan på ordnivå i alla fall, lokalvårdare.
Den riktiga kraftansträngningen i konsten att försöka förvandla städarbete till något mer socialt acceptabelt, en riktig glamorstämpel, blev beteckningen Hushållsnära tjänster på 2000-talet.

Lubbe Nordström, en journalist med socialpolitiska ambitioner, åkte runt i Sverige strax före andra världskriget. Det var dåvarande Kungliga Medicinalstyrelsen som supportade resan och det var med guidning av provinsialläkarna - "De lysa över landet som brandskåpens röda vakande lampor i städernas natt" - som Lubbe förstod vidden av det hälsoproblem som trångboddhet, smuts och fattigdom utgjorde.
"Jag fick se, vad jag icke trott: Lort-Sverige."

Städandet som plikt och som nödvändig förutsättning för en hygienskt acceptabel tillvaro, fortsätter att vara lågstatus och lågprioriterat.

Lort-Sverige har flyttat in på sjukhus.

Men nu kommer det kreativa förslag från våra politiker. Och kanske ser de en möjlighet att skapa nya inkomstkällor på kuppen.